onsdag, februari 15, 2017

När jag fyller femtio år

Idag fyller jag år. Tillbringar dagen i lugn och ro med en stickning och darriga ben. Var ute en sväng till apoteket och ICA, och det dög bra som världsomsegling en sjukdag. Det är garanterat festligare än förra året, för då firade jag min födelsedag med en gastroskopi. Det höjde partyhumöret som envar kan förstå. Så att vara sjuk, tugga sakta på en chokladmuffin, sticka, se dåliga serier och notera att solen går ner lite, lite senare idag, är typ värsta röjet i jämförelse.

Men nästa år. Då fyller jag femtio. L, för att säga det romerskt. Herreminje.

På min önskelista står ett och endast ett: en fest. Jag är så trendig att jag kör upplevelsebaserat i stället för prylar. Så här ska det gå till då. Först ska jag bestämma att jag inte ska lyfta ett finger mer än för att möjligen bestämma spellistor till dansmusik och kräva sångnummer från mina körvänner och mina barn; för de senare finns ett obligatoriskt nummer, och det är Bohemian Rhapsody. Andra ska planera och fixa, förstår ni, för jag har så otroligt dålig fantasi och är dålig på logistik och festfixande. *Andra=torde vara mina barn och föräldrar och syskon. Nu vet ni. Men känn ingen press. Antagligen gör jag som så många andra jag känner och väljer att ha stor fest en varmare årstid än den jag råkade komma till världen i. Resten... jag rycker lite på axlarna och tänker lättsinnigt att den som lever får se.

Planerna är vaga, men några saker har jag mycket klart för mig. Jag ska sitta och gona mig vid dukat bord och ta emot massornas hyllning. En femtioåring behöver bli bekräftad. Saker ska jag inte ha, men om någon absolut vill komma stickande med en blomma och lite choklad är inte jag den som är tvär. Mina kvicka och begåvade vänner ska hålla tal som visar mina eventuella förtjänster på olika sätt, så det är bäst ni börjar fundera redan nu så ni kommer på något att lyfta fram. Min rappa umeåbror får nog vara toastmaster, min likaledes rappa 08-brorsa får vara biträdande. Eller så frågar jag vännen Mona, hon är också ett lysande val. Jag kan välja och vraka eftersom det finns många i min inte särskilt homogena vänskapskrets som skulle göra´t bra och på rätt olika sätt, tror jag. (Undrar om det här utlöser samma sorts reaktion som valberedningar gör när de hör av sig, förresten? "Oj, det är X som ringer, då tänker hen fråga om jag vill vara föreningens revisor, jag låtsas att jag står i duschen fjorton dagar i sträck ett tag nu.") Sittningen får inte bli för lång, så talen får vara korta och effektiva.

Alla ska vara vänliga och glada och när det blir dans måste man dansa styrdans med mig för annars blir jag olycklig. Vänligen bilda kö så jag får dansa ända in på nattkröken.

Ja, vad kan jag önska mer? Massor av sång. Men vet ni vad, inte dryckesvisor. Folk får gärna spela instrument och ha sig, och så måste vi röra på oss lite så det blir förmodligen någon form av aktivitet - vet alla hur man leker polis och demonstrant? - innan man äter lite mer och dansar och pratar och går runt kvarteret en sväng och kommer tillbaka och de yngre barnen ska drälla omkring och kunna se på film eller pyssla eller bara springa hysteriskt runt, runt sådär som barn gör när de kommer upp i varv. Gammal och ung ska hitta varandra över bordsspel som Fia med knuff och det ska bli så bra, så bra.

När allt lider mot sitt slut och jag drunknat i ett berg av blomster och konfekt ska en bild tas där jubilaren (jag, alltså), sitter stelt uppsträckt och stirrar lite förskrämt in i kameran mitt i blomsterhyllningarna Jag såg många sådan bilder i fotoalbum som barn. Bilder hos och av äldre släktingar omgivna av blomkvastar, och jag vill slå ett slag för denna fina tradition. Stel bild på femtioåringen, således. 

Jag ska vara rörd och fnissig och varm och glad och skratta och tycka så mycket om er allihop.





*s.k. disclaimer: Nej. Jag väntar mig inte alls det. Vill jag ha en fest får jag faktiskt ta mig samman och rodda också med viss hjälp, det är självklart.