onsdag, april 11, 2018

Kontakt

Det har hänt mig något fint och märkligt. Jag har fått ett vykort. Ett riktigt, ett som kom med postutbärningen och som inte blivit långtidsförvarat av PostNord i en havsvik någonstans. Jag blev så glad att det nästan slår över i att jag blir generad. Det var nämligen ett kort som skickats av en vänlig medmänniska som tackade för att jag delar mina tankar så här på bloggen. Nu kan det framstå som att jag blev glad av en "Hurra vad jag är bra"-anledning. Så är det inte. Jag är glad och varm och tacksam för två saker. Den ena är avsändarens omtanke och själva handlingen att bry sig om att skicka ett kort. Den andra är min känsla av att världen är uthärdligare och mer begriplig när man kan dela sina tankar och livsupplevelser med andra. Det blir lättare att andas om andra känner igen sig (man inte ensam om sin brustenhet och allmänna dårskap), och även om det inte finns igenkänning eller ens förståelse så går det att nå varandra genom att på olika sätt formulera sina egna funderingar till en öppen fråga: Så här är det för mig, hur är det för dig?

Tänker jag.

P.S. Tyvärr kan jag inte ta reda på den snälla avsändaren och svara hen, för de uppgifter jag kan få fram från kortet leder inte vidare. Men om du råkar läsa det här så vet du vem du är (sic). Jag är så tacksam.