lördag, augusti 11, 2018

När kontrollen blinkar blå

Vi har levt med minst sagt trasslande bredbandsuppkoppling i snart fem veckor. Det ställer till mycket i vardagstillvaron, och det handlar inte enbart om att exempelvis jag blir störd i mitt sträcktittande på The Office US, utan om mer betydelsefulla problem (tänk internetbank). Jag kan mitt kundummer hos leverantören utantill och den som känner mig nära vet hur svårt jag har att hålla sifferkombinationer i huvudet, så det säger kanske något om auktualiteten. Kundsupporten har varit hjälpsam och förekommande på alla vis varje gång jag ringt, men omstarter och virusprogram för hemmets olika dataenheter har inte hjälpt. Uppkopplingen försvinner regelbundet. Kan i bästa fall återkomma för tre-fyra timmar, men så dyker den igen. Framförallt Rödtotten och jag är snart fixerade vid lamporna på routern. Vi har kollat anslutningar och startat om så vi blivit alldeles trötta.

Senaste gången jag ringde och berättade att inget hjälpte kom till slut beskedet att de skulle skicka en verklig, livs levande människa till oss, på plats! Vi skulle få besök av en tekniker. Jag trodde de var lika sällsynta som dronten och blev alltså mycket glad. Jag höll mig hemma på aviserad dag och teknikern kom. Felsökte. Kliade sig i nacken, gjorde saker som jag inte vet vad det var och bytte till sist ut vårt uttag. Utlåtandet var att felet sitter längre ner i huset, förmodligen i källaren, och att han/de skulle återkomma dagen därpå. Så långt är jag hyfsat nöjd. Jag begär inga underverk och det finns värre saker i livet än bristande nätuppkoppling och så vidare. Det var dessutom rätt skönt att få kvitto på att jag inte var galen eller hopplöst oteknisk, det hade varit knäckande om felet hade varit en kontakt som inte satt i eller något annat störtlöjligt.

Som vi har hoppats och trott sedan drontbesöket i onsdags. Felet har uppenbarligen inte rättats till eftersom uppkopplingen (Voldemort) dör och återuppstår med irriterande envishet. I skrivande stund, dvs lördag, blinkar routern som en riktigt flörtig och inte helt omdömesgill person på fest.

Men: i nästan tre timmar på eftermiddagen var vi anslutna helt tiden! Jag hade tröttnat på att fjärrkontrollen till äppel-TV:n var omöjligt seg, och eftersom det tar ett tag för mig ibland att lista ut vad som hör ihop med vad gick det många dagar innan jag förstod att batteriet höll på att ta slut. Gick då till affären och handlade batteri. Kom hem och satte i det. Klickade mot äppeldosan och kontrollerade vanemässigt routern. Oj så anslutna vi var! Jag satt klentroget kvar i soffan så länge som möjligt och hann se flera Office-avsnitt i rad.

Jag svär på att jag förstår att det nya batteriet i fjärrkontrollen inte har något att göra med att nätuppkopplingen plötsligt fungerade ostört i några timmar. Jag begriper det. Men jag var till slut tvungen att lufta frågan med Rödtotten, för min upplevelse var att det var som trolleri. Jag byter batteri och simsalabim så funkar Voldemort. Jag var helt enkelt förbryllad. Hur gick det till?

Och så vet jag att det är precis så här vi fungerar. Vi ser samband för vi vill och måste se dem för att hantera tillvaron. Det är bara så lurigt att det inte alls alltid är det vi tror är orsak som ger verkan. Det vi som barn upplever genom magiskt tänkande, det har vi kvar med oss hela livet. Vi kan fortsätta kalla det magiskt tänkande och själva ha klart för oss att det inte var just jag som orsakade en specifik händelse eller kedja av händelser; vi kan också göra det farligt enkelt för oss, glatt göra våra felslut utan tanke på att syna saken, och ägna oss åt det som kallas synkronicitet.

Kombinationen av att jag bytte batteri, och sedan klickade igång Voldemort vid ett tillfälle när han av oklar anledning råkade fungera, kändes som så osannolik och slumpmässig. Slumpmässigt vill vi inte ha. Det måste finnas en koppling, tyckte mitt huvud, och jobbade fram ett förslag till lösning. Utmaningen med att vara människa är att inte gå på sina egna felaktiga snabblösningar, utan att tänka ett varv till. Jag är en sådan person reagerar blixtsnabbt utifrån instinkter och känslor och måste följaktligen hela tiden påminna mig själv att begrunda huruvida något verkar rimligt eller ej. Det är ett ganska hårt jobb, men någon måste göra't!



P.S. Jag har ingen aning om när Voldemort behagar funka igen så jag kan lägga upp det här inlägget.

P.S.2 Det är extra synd om mig eftersom jag inte bara har knackig nätåtkomst utan dessutom har en dator där N -tangenten sitter lös och gör det svårt att skriva. Jag måste trycka till den där tangenten superhårt för att hålla den på plats och det tar minst två extra sekunder att skriva ord som har ett N i sig. Bara så ni vet.